crying pain, crying shame
Jag är så otroligt trött, känns som jag svajar fram. Kanske svälten håller på att komma ikapp, fast jag dock inte jag svälter tillräckligt mycket.
Det vore så otroligt trevligt om man bara kunde gå å lägga sej på kvällen och kunna somna utan massa piller.
Sen vore det oxå att trevligt, att om man nu ska vara vaken, att HÅLLA SEJ IFÅN KÖKET! mitt nattliga småätande kommer tillbaka mer och mer och jag hatar det, såå väldigt mycket.
Helst skulle jag aldrig mer äta! men jag vet ju att det inte funkar heller.
bara såååå less!
ahh, för mig får man iaf. :) men jag e socialt klantig så jag vet kanske inte hur man skall bete sig även annars heller.
men jag har absolut med känt det. det e väl det som stressar.. att man får inte visa sig svag o prata ut om precis allt man känner, som det verkar som, men det måste man få göra! själv tänker jag på det där ofta, jag med.
(den som postar nåt med mitt namn...då grhh. hehe.)
jag är så smart...hela tiden. inte. nejmen jag postade ju fan innan jag ens läst klart. jag e virrig...
ja, jag vinglar också fram, för jag e trött o har brist på mat. sömn o motion o allting, men jag har ingen struktur på vardagen o det är lite småkämpigt i hemmasituationen, så kan ju va mycket som hänger ihop.
vore roligt att ses igen! men min färdtjänst...får se när fan den kommer...
de i samhället som inte fattar, eller inte VILL fatta...ja, de är inte heller problemfria.
kramkram!
