MaryJane

topimaxen har gjort mej till en zombie. inte nog med att jag är konstant trött, jag känner ingenting. Jag är känslokall. Det är som en hinna mellan mej och omvärlden. Min välbekanta bubbla som jag så länge levde i är tillbaka, den omfamnar mej, tjockare än vanligt. men jag välkomnar den, jag orkar inte känna all skit ändå. Jag trivs med den totala inre tystanden.
Önskar bara jag blev lite piggare. Sen får aptiten gärna minska ännu mer så att det gör detta värt det.

give me starvation again