MaryJane

de vägrade lägga in oss idag, för det behövdes visst inte!!
"neeheej, men då får vi väl åka hem och ta livet av oss då"
"jaaa"

whatthefuck?!?!
jag fick ökad dos lyrica och så seroquel, igen men nu 100 mg. får se om den funkar då.
han sa att det inte alls var så säkert att vara inlåst för ,man var inte bevakad 24/7. Vi förklarade att man inte har tillgång till piller å rakblad på avdelningen men nejnej, det var ens eget ansvar yaddaydda! JAAA, det är ju det vi försöker förklara, vi kan inte ta det ansvaret, vi mår för dåligt! men icke.
fula feta faaan-läkare!

och lusten/viljan att kräkas när jag ätit är för stark. jag vill oftast inte kräkas när nån är i närheten men jag tror inte jag kommer kunna låta bli längre. so people, ledsen om jag gör er besvikna....

nu är det snart bedtime, jag pallar inte den här dagen längre

FITTLIV!

fruarnaska åka till säter på onsdaf och skrika om att bli inlagd. grejen är bara att jag inte vet om jag klarar mej till onsdag. jag vill fanimej ta bladet och dra till NU! Jag orkar inte med att må så här en enda minut till. detta är terror. när min syster så fint påpekar att jag är tjock så mår jag inte precis bättre. men hon påstår att hon skämtar och blaah blaah men det där är old stuff så hon vet att jag blir ledsen. jajaj

jag vill ÄNDÅ DÖ!!! vilket är ganska illa, för hittills har jag inte velat dö, bara komma ifrån men nu är jag fan redo

Det här är den bild jag ser varje gång jag blundar. Det jag drömmer om i vaket tillstånd. Det jag fasar för, längtar till, gråter för, är rädd för men önskar. som jag en gång skrev "jag vill ta livet av mej, men jag vill inte dö"
Det går inte ihop, inte alls, men det är så det känns.
Den där sängplatsen på säter känns mer än något akut nu. Jag orkar inte hålla mej uppe på benen mycket längre till

Jag skulle ljuga om jag sa att alimemazinburken inte lockar. men det finns säkert inte tillräckligt i den ändå.
sen måste jag upp tidigt imorrn så att bara ett dygns-knocka mej funkar inte heller. jävla skit.

och varje dag saknar jag de små gula pillerna. varje morgon önskar jag att jag hade dem. men jag pallar inte fastna i det IGEN. å andra sidan vet jag inte heller om jag bryr mej. Är mest bara ett helvete om jags kulle vilja droppa det igen.

nejfan, kanske man ska trycka nåra alimez och åtminstone försöka få lite sömn. tänkte pyssla men det finns lixom ingen motivation. Nada

NU DÖR JAG JAG ORKAR INTE MER!
jag kommer snart sprängas av ångest eller kasta mej framför tåget för att jag inte orkar gråta.
kan inte koncentera mej på nåt, jag vill ingenting, orkar ingenting. faaan.

eller jo, en sak orkar jag. hetsäta mej genom nätterna. men det är inte direkt roligt

psyk-skit imorgon. Vet inte alls vad jag förväntar mej. "hej hej nancy, jag mår skit. det är såhär å såhär. får jag mer efexor nu? kan jag få stabil-medicin? ja prata med honom du"

jaha? mer piller till mej kanske. tackåbock, sen då?

jag håller på å dö ju!!

bläähbläääh
Vore jag inte så apatisk just nu skulle jag hälla i mej piller och skära sönder men jag orkar inte. orkar inte göra ett skit. jag struntar i det. visst, jag häller i mej piller, plingplong bil, slang i halsen, må fan, åka hem och så är jag tillbaka på ruta ett.
skära sönder armen, plåstra om, och inte mycket mer, ev åka å sy, sitat hela natten, åka hem, tillbaka på ruta ett. med massa missad sömn.
so what's the point

MEN ORKA HA DET SÅ HÄR DÅ!!!

fyyfaaan. frugan gav mej en stilnoct för att jag äntligen skulle få sova ett natt. jag tog den, satte mej i sängen, skrev lite dagbok och la mej sen ner. alla de vanliga sakrena började röra på dej men det var nåt annat oxå, nåt som kändes helt fel! Som skulle BORT!
I ren panik började jag hacka sönder handlederna. fick dock omlokalisera mej till badrummet där jag även gav mej på benen. så jävla mycket blod. har inte ens orkat tvättat bort det som runnit längs benen, men såren är inpacketerade. la mej igen å tänkte att nu blir det bättre men det blev det inte. jag kallsvettades, skakade och mådde illa.
Så nu sitter jag å iaf fösöker blogga bort den vidriga känslan. ska skriva i min riktiga dagbok sen, tills jag somnar.
fyfan, de var förjävligt!
stilnocteffekten har mer eller minre gått över nu, känner mej bara lite luddig i huvudet. endast paniken och såren kvarstår. fanfan. Jag vill egentligen inte gå in dit mer men jag måååste iaf försöka sova lite. damnit.
Ska slänga på mej minhello kitty pyjamas så jag slipper frysa så mycket, för nu är det KALLT KALLT

konstant trött, vill sova hela tiden.
sover gärna hela dagarna, men när det väl blir kväll och jag FÅR sova då går det inte.
Förutom i går då när jag tog nozinan ( tid för att inte bli pillerbakis), då somnade jag 19.30. Ska testa mindre dos och lite senare idag.
Men jag skulle gärna gå å sova nu.

Har redan hunnit trycka i mej en ostmacka, ett päron, en ölkorv och en massa chokladkräm. ett noll till mia

nu ska jag ut med hund, sen får vi väl se. sova? gråta? skära upp handelederna?

Depressionen äter upp mej. Jag försöker hålla mej aktiv hela tiden för att inte tänka. Städa, fixa, skriva, vad somhelst men det håller inte jämt. Vill bara lägga mej under täcket å inte finnas alt hacka sönder handlederna.
Tankar på överdoser kommer tillbaka med full kraft, men jag står emot. än så länge. men JAG SKA FANIMEJ KLARA DET!
Effar på G nu, thankgod. Måste ju få ordning på det här nu, jag pallar inte äta äta äta som jag gör nu.
I går fick jag ta en stilnoct för att inte äta mej igenom natten, som jag alltid gör. Så jävla drygt.
Jag är så jävla less på detta skitliv!

jaja, nog med gnäll

smutshistorian och dess konsekvenser är tillbaka i minnet. och JAG VILL INTE!
sitter och häller i mej alkohol men det finns inte tillräckligt i hela världen för att jag ska bli nöjd nu. dumma jag som snålade å köpte 2.8:or, jag tänkte ju bara att jag skulle ha lite å smutta på. så faaaan heller, nu ska jag döva känslor. damnit!

Helena kommer i helgen, det ska bli roligt. men jag är ändå orolig. jag har en viss föraning om hur det kommer bli.
men jaja, shit the same

min smutshistoria är sannerligen inte lika illa