Fläskfia tappar kontrollen, del 2

Jag har nog readan tappat all kontroll. Även om jag delvis stängt av kranen och inte gråter dygnet runt längre så är det inte långt ifrån. Jag är konstant trött, jag sover inte bra, jag äter inte, jag stoppar i mej piller, jag oroar mej, jag är paranoid.
Jag vill hela tiden skära mej, jag kämpar emot det, jag försöker se ljuset, jag försöker le genom tårarna.
Jag önskar jag hade lite ork, lite styrka att göra något. Jag vill träna men det går ju helt enkelt inte. Bara tanken får mej svimfärdig. Att gå upp för en trappa värker i benen.
Men nu har jag iaf tagit tillbaka lyrica på kvällen och ökat topimaxdosen så jag hoppas på en ljusning.
och jag hoppas på en bättre boendesituation, att vi får bo med våra missar igen snart.
Och jag hoppas att mobila teamet hör av sej, att jag får en läkartid, jag behöver ny theralen. Gärna lite annat godis oxå för den delen.

Och en dos kontroll tack

Fläskfia tappar kontrollen, del 1

Ångesten sprängen för tillfället i huvudet, men ändå är det inte den som är värst. Det är  depressionen som sakta smyger sej tillbaka och känslan av att jag mer eller mindre håller på att tappa greppet om allt.
Jag väntar tålmodigt på besked från försökringskassan, vilket kan ta månader. Tills dess vet jag inte hur det kommer se ut med pengar för min del. Och utan pengar får vi ingen lägenhet och måste fortsätta bos hos farmor, som varje dag frågar om vi hört om någon lägenhet. Vet inte varför hon varje dag frågar, men det känns ju lite som att hon hemskt gärna skulle vilja ha ut oss fortare än kvickt. Uppmuntrande.

Jag ska sluta med lyrica nu eftersom jag ändå inte tycker den funkar. får väl se då om den egentligen har funkat. spännande. eller inte. men nu kommer jag BARA fokusera på att gå ner i vikt. Ska börja träna nästa vecka. Måste fokusera på fläsmagen och dallerarmarna. herrejisses.
Aja, det där är ju söndertjatat.

nu vill jag bara sova bort huvudvärken.

RSS 2.0