att vara sjuk och att veta om det

Sjukdomen har tagit en skrämmande rikting.Jag är så otroligttrött på det här.
 Det känns so matt allt var lättare innan jag hade sjukdomsinstinkt, innan jag fattde att jag var sjuk (ÄR sjuk). Det rullade på smidigare då.
nu är det krav, plågor, arbete, motarbete,  fall....
Jag vill inte mer

things and all

Jag orkar inte riktigt blogga längre.
Vaje dags slåss jag mot ångest, självdestruktiva tankar och impulser, anorexin (jaa sarah, jag har insett det), hetsätandet, sömnlösheten, rastlösheten, ensamheten.
Varje dag är en kamp mot livet, med mej själv som fiende. Jag vet inte längre vad jag vill.
Att kontakta Freja tycktes vara en bra ide. Men dom verkar inte kunna ge mej den hjälp jag behöver ändå. Och jag vet inte längre och jag är mottaglig för nån form av hälp. Men jag ska få en kallelse till kroppsundersökning och den ska jag iaf gå på,sen får vi väl se vad  de blir efter det.
Missade mitt möte på psyk i onsdags för att jag försov mej. Totalt död. Blev helt bakvänt när man måste stoppa kroppen full med kemikalier för att ens kunna lägga sej i sängen.
Vidrigt.

Livet är inte snällt mot mej

vilse, sen fast

Det gick snett nånstans. På vägen mot perfektion. Jag gick vilse, trampade snett och fastnade i en sjukdom. Istället för att jag har all kontroll så fick den all kontroll istället. Jag får bara se på, ta emot all ångest, känna hur det kryper i kroppen.
Nu är jag fast helt enkelt. jag vet inte hur man vänder om. Hur går man tillbaka? Hur ska man kunna ändra om hela sitt liv



RSS 2.0