MaryJane

För att svara på en fråga som få (men vissa) människor har frågat mej, men som jag är säker på att mååånga undrar, NEJ, tjocka människor äcklar inte mej. Ni undrade va? Erkänna att ni länge gått och sugit på den karamellen. "ååh, en såndän som tycker feta männsikor är äckliga och inte borde få äta, jajo, dom känner man ju till"
Jag är alltså inte en sån, nej. ALLA människor får äta. Alla bör äta, SKA äta, helt enkelt.
men visst, de som väger upp mot 300 kg kan se lite läskiga ut, de som har odlat små byar med befolkning i hud/fettvecken...även jag har mina gränser. Men sen..äcklad. jag blir ju fan förkrossad öven vad de stackars människorna har gjort mot sej själva, hur de tappat kontrollen så oerhört, hur matmissbruket skenat iväg till sån grad att de är fullständigt fångade i sina egna kroppar. Det är skrämmande.

typ bara ett hg ner om dagen. skit.

tänk om....

vikten står ganska stilla. det är frusterande. kommer inte under gränsen den här veckan som jag hade hoppats på. det är dumt.
men men.
var nära en mia attack igår men klarade mej.
tack för det

Jag är så trött att det gör ont i kroppen trots 14 timmars sömn.
Jag fattar inte hur jag ska orka vara social imorgon. Men det kanske känns bättre då. Jag hoppas.
Men jag känner verkligen att jag blir asocialare day by day och att det inte längre är mitt val. Jag orkar ju inte.
Och ibland undrar jag om det är värt det.

Borde komma under den magiska gränsen under denna vecka. det kommer att kännas tryggt.
Betyder inte att jag är klar, men det kommer att vara lite tryggare iaf.

Borde träna mer känner jag.

I told another lie today
And I got through this day
No one saw through my games
I know the right words to say
Like "I don't feel well," "I ate before I came"
Then someone tells me how good I look
And for a moment, for a moment I am happy
But when I'm alone, no one hears me cry

I need you to know
I'm not through the night
Some days I'm still fighting to walk towards the light
I need you to know
That we'll be OK
Together we can make it through another day

I don't know the first time I felt unbeautiful
The day I chose not to eat
What I do know is how I've changed my life forever
I know I should know better
There are days when I'm OK
And for a moment, for a moment I find hope
But there are days when I'm not OK
And I need your help
So I'm letting go

You should know you're not on your own
These secrets are walls that keep us alone
I don't know when but I know now
Together we'll make it through somehow
(together we'll make it through somehow)

Jag vill ha den tröjan men jag vet inte om jag var redo att slänga ut 299 kr på den, mest bara för att säkert få en massa konstiga kommentarer. men den är himla cool och det är ju massa sant.
Tror jag hade en del vätskebrist imorse för vågen visade lågt, glädjeskuttande lågt. Men den visade iofs som väntat så kanske inte ändå. Vi får se imorgon, idag har jag druckit massor, man kan inte göra annat i den här hettan. Skönt att inte frysa, men herrejisses, finns det inga gränser.

Golvet höll på att försvinna under mej på BikBok igår, tur nog så återfick jag kontrollen snabbt. Skönt. Jag vill ICKE svimma in public (helst inte alls). Jag skyller på vätskebristen och värmen återigen.
Har inte orkat träna igen, inte orkat nåt. För varmt, man pallar ju inte. Men tur nog så hade jag ju hettan att skylla på när jag bara ville ha en shake till middag. Tack pappa för att du känner igen dej i det.

adios