trasig
Eftersom huvudet fortfarande är fullt av anorektiska tankar så känner jag att jag BORDE ha kroppen oxå.
Jag önskar det kunde vara tvärtom, en mager kropp men ett helt friskt huvud.
Speciellt när man hela tiden får kommentarer som att "du är inte sjuk, du har ju fan normalvikt, du har ingen aning om vad
anorexi är för nåt".
Jaha? Så alla sjuka tankar upphör när man kommit upp i en speciell vikt? Tänk om edt vore så enkelt.
Igår fick jag återigen impulser att spy upp det jag ätit men jag lyckades stå emot. Hoppas det fortsätter så, jag vill inte hamna i den cirkusen igen.
Har bara så fruktansvärt svårt att acceptera att jag går upp i vikt, även om det stått rätt stilla senaste veckan. Men en vikt över 40 är skräck för mej, tyvärr. Önskar att det inte vara så.
Och jag önskar jag fick tillbaka motivationen som jag hade, men just nu är jag så utmattad att jag inte ens orkar tänka på det.
du e så stark hjärtat, som låter bli att kräkas trots att hjärnan säger annat! min psykolog brukar säga när ja pratar om min ångest (som till slut leder till självskadetankar)att man ska inte försöka fly från den eller tankarna, första steget till ett tillfrisknande är att acceptera tankarna å liksom "jaha, jag tänker å känner så här" men inte gå till handling... men fy va svårt i praktiken...
å det var från mig förresten det där förra inlägget!
- kärlek -
Dina tankar kommer ändra sej när dom är redo så länge får du tyvärr kämpa arslet av dej mot dom.Men du klarar det. Ta en paus från allt och tänk på dej själv och vad DU vill göra med dej själv och inte så kommer du komma upp på banan igen!
-styrke kramar-
ja gud, det där har jag fått lära mej oxå, men det är verkligen inte lätt. "acceptera situationen". galet svårt, man vill ju helst att ångesten ska försvinna, inte bara sitta och acceptera skiten
tack maria, detsamma och det vet du!
hon gör mig bara på dåligare humör..
jo jag vet ,men just nu orkar jag inte snacka med någon av dom!
maria......nu är det bestämt... den 25 mars ska pappa operera sig :(
men skojjaru???
jag är hur jävla rädd som helst..
jag vill inte att han ska göra den, om jag fick bestämma! för vad som helst kan hända!
och jag orkar inte om det skulle hända ngt med min pappa!!!!!!!!
jaa, vi får hålla alla tummar i världen!
det kommer nog gå bra .. hoppas jag.
ja tänk va bra om man kunde vara frisk, och vara smal...
