crumble

Sakta smulas jag sönder, bit för bit för att förhoppningsvis kunna byggas upp till den jag vill vara. Den starka, med kontroll, dem smala, som får ögon att spärras upp.
Jag vill använda mina egna trötta, blåkantade ögon till att SE, att verkligen se. Upfatta saker som händer med de som betyder något.
Jag vill byggas upp till att bli ett med Ana.
Äntligen kunna hitta den kontroll jag så länge saknat, att själv kunna styra över mina handlingar, att inte bara se mej själv göra de saker jag inte vill, men inte kunna stoppa det.

Eller så kommer jag ligga kvar i en smulig hög....

Kommentarer
Postat av: Anonym

Maria,du kommer aldrig bli nöjd.Du kommer aldrig att känna att du nått ditt mål,hur smal du än blir.

2007-12-02 @ 10:15:11
Postat av: mary jane

risken är stor, anonyma du

2007-12-02 @ 10:54:30
Postat av: Maria

ja,det var ju jag Maria,Maria..:)

2007-12-03 @ 19:40:27
Postat av: mary

jaaahaa =)
men du har mest troligt rätt iaf

2007-12-03 @ 23:13:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0