lost in the mist
Trots att jag mår riktig skit känns det ändå som att jag börjar få lite kontroll över saker, att jag lite mer själv kan välja mina handlingar. Ångesten ligger och trycker i magen, flåsar mej i nacken. Tårarna bränner ständigt bakom ögonlocken, men så är det ju. Det är ju bara att inse, acceptera, gå vidare. Framåt.
Stundtals är det dock otroligt lockande att bara lägga sej ner, ge upp. Det är väldigt svårt att se framåt när allt är svart, men ändå behöva röra sej i den riktiningen. Ångestens tunga dimma gör det svårt att hitta rätt. Ingen gav mej en karta eller kompass. Var hittar man det?
Var är manualen för att överleva? Jag har fått skriva en egen, men det är ganska bristande, det saknas en hel del väsentliga delar.
Det får gå ändå
Stundtals är det dock otroligt lockande att bara lägga sej ner, ge upp. Det är väldigt svårt att se framåt när allt är svart, men ändå behöva röra sej i den riktiningen. Ångestens tunga dimma gör det svårt att hitta rätt. Ingen gav mej en karta eller kompass. Var hittar man det?
Var är manualen för att överleva? Jag har fått skriva en egen, men det är ganska bristande, det saknas en hel del väsentliga delar.
Det får gå ändå
Kommentarer
Trackback
