MaryJane

Jag känner hur kämparglöden sakta rinner av mej. Orken sinar och sinnet ställer in sej på att detta är mitt liv. Jag får finna mej i det här, som det är. Jag orkar inte längre kämpa emot självskadebeteendet, orkar inte slåss mot matspöket, mot ångesten som har flyttat in i mej. Den tar över min personlighet, den är ett med mej nu.
Jag vet att jag kommer finnas kvar, jag kommer leva vidare men jag vet inte om jag längre kommer vara samma person. Eller har jag redan för länge sen ändrat personlighet?
Som jag tidigare nämnt, det känns som att jag har ett helt annat liv nu. Jag sörjer det gamla ibland, men det är inget jag vill gå tillbaka till. jag kan inte heller, det är slut, över. This is me now.
De som följer med mej gör det, de är isf de som är äkta.
I'm free to decide, and I'm not so suicidal after all...