MaryJane

Depressionen slår mej blå, ångesten tuggar mej blodig. Kroppen skakar och jag har svårt att andas.
Jag tror inte ens det skulle hjälpa att skära nu, ångesten är för stark.
Ett ton lugnande piller skulle nog göra susen men jag har ju inga.
Jag står så förbannat nära kanten nu och gör allt för att inte falla men orken sinar. Jag tappar snart balansen.
Det hjälper ju inte precis att mitt läkarmöte blev uppskjutet en vecka.

jag dör nu. nästan iaf