bardomstrauma

Jag kan fortfarande minnas hur du höll hans huvud under vattnet medan han kämpade för att komma loss. Han var inte mer än 8 år gammal och var chanslös mot dej och ditt raseri. När jag tillsut skrek, med min lilla röst att släppa honom, att det var mitt fel, att jag hade ljugit så sansade du dej och släppte.
Gud vet om det var i sista stund, men efter några hosningar så var han ok, om inte annat totalt vettskrämd.

Sen att se dej sitta där, hålla honom i knäet och trösta, säga förlåt...det ÄCKLAR mej! Du kunde ha dödat honom bara utan att tänka, för något du inte ens visste vad det handlade om.

Men jag lovar dej, jag kommer att ställa detta framför dej nångång, du kommer få veta att jag minns. Jag var runt 3 år gammal och minns det som om det skulle varit igår. Och tro mej, JAG GLÖMMER ALDRIG!
Och jag tänker inte låta dej glömma. Inte detta...


Kommentarer
Postat av: Mariesan

starkt av dej och skriva av dej det älskling det kanske känns lite bättre då? tycker även att du ska prata med mia om det när vi kommer upp-nicka-

2008-01-18 @ 16:56:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0