the babysitters club
När jag var liten hade jag och mina kompisar en barnvaktsklubb. Det var väl ganska som namnet säger, vi satt barnvakt åt folk som behövde. Nu gick det ju iofs inte speciellt bra för oss, jag fick ett barnvaktsjobb och sen inget mer, och det var morsans kompis.
I alla fall så har jag nu mer eller mindre mot min vilja återupptagit barnvaktsklubben. Det är dock bara jag som är medlem i klubben, jag har bara en kund och jag tjänar inga pengar på det. Bara ångest.
Jag vill inte längre sitta barnvakt, men jag känner att jag måste, kanske en hel del för min egen skull oxå. För att kanske få en viss sinnesro. Det är dock lite dubbelt där, för genom barnvaktandet får jag även mer ångest och oro, jag kan inte slappna av till fullo. Det kan jag inte heller om jag bara släpper taget. Så vad gör man?
I alla fall så har jag nu mer eller mindre mot min vilja återupptagit barnvaktsklubben. Det är dock bara jag som är medlem i klubben, jag har bara en kund och jag tjänar inga pengar på det. Bara ångest.
Jag vill inte längre sitta barnvakt, men jag känner att jag måste, kanske en hel del för min egen skull oxå. För att kanske få en viss sinnesro. Det är dock lite dubbelt där, för genom barnvaktandet får jag även mer ångest och oro, jag kan inte slappna av till fullo. Det kan jag inte heller om jag bara släpper taget. Så vad gör man?
Kommentarer
Postat av: Susie Kate Mela
jag läste en bok när jag var liten som handlade om en barnvaktklubb, den fanns som film också :P
Postat av: mary jane
precis vad vi oxå gjorde, därav ideen :P vi var astöntiga å trodde verkligen vi skulle lyckas lika bra hahah
Trackback
