thin
Såg dokumentären Thin (igen) imorse och jag slås över hur mycket jag känner igen mej I Brittany. En 15-årig tjej med ätstörningar som inte vill bli frisk. Hon slåss MOT hjälpen och allt hon vill är att återgå till att vara riktigt sjuk och så smal som hon drömmer om. Hon gråter ut inför alla och säger att det är hennes mamma som tvingar henne till behandling, att hon inte vill att någon ska vara arg på henne eller för den delen oroa sej för henne.
En annan patient delar med sej av de störa beteenden ätstörningarna har gett henne och brittany fortsätter gråta och svarar med att det är JUST SÅNA SAKER HON SAKNAR!
Brittany har på något sätt blivit ett med sin ätstörning, sjukdomen gör henne smal vilket är precis vad hon vill och hon är inte redo att ge upp den.
Precis så känner jag. jag vill inte klassas som an pro-ana anorexic wannabe, jag är medveten om att det är en hemsk sjukdom, jag är medveten om hur den skadar kropp och psyke.
Men precis som brittany kan jag inte släppa det
Kommentarer
Trackback
