MaryJane

Ja, som sagt, efter ett möte med min kontaktperson, som såg i vilket skick jag var i bestämde vi där och då att en säng på psykavdelningen skulle vara det bästa.
Jag gick in för att få sova, en chans att prata av mej, men absolut inte äta något.
Väl där insåg jag väl att det kanske var lika bra att få i sej lite iaf. Det gick lättare än väntat och min kropp skrek efter näring.
Visst var måltiderna jobbiga men inte alls som det hade varit hemma.
Impulserna att kräkas upp maten igen kom titt som tätt men jag föll aldrig för dem. Mycket av det låg säkert i att jag var rädd att personalen skulle tro att jag åkt på magsjuka och isolera mej tills de visste om det var vinterkräksjuka (flera var/hade varit isolerade pga detta, 5 dygn inne på sitt rum, endast), men oavsett anledning så var det ju ett framsteg att jag INTE kräktes.
Även självskadeimpulser kom ibland men även det stod jag emot. Hade iofs inte så mycket till tillhygge men hey, det mesta går att skada sej på.

Efter 10 dagar på avdelningen och ca 4 kg upp (otroligt, jag vet) bestämde jag mej för att jag var tillräckligt stark för att åka hem igen. Läkaren höll med.
Jag fick även senare höra att en annan läkare hade kommit med massa skryt om mej, hur duktig jag hade varit under tiden och vilka framste jag gjorde :D Alltid kul att höra.

Jag använde mycket av tiden till att tänka igenom vad jag kände och även skriva ner en del om varför jag tänker och agerar som jag gör, varför jag har sånt "behov" av sjukdomen. Lite bisarrt att läsa, men förståeligt på ett vänster. Kanske att jag delar med mej vid nåt tillfälle.

Väl hemma så höll jag direkt på att glömma bort att äta, var ju van vid att nån sa till när det var matdags. Men jag kom på mej och lagade mat.
Tyvärr ekar mitt kök så det blir inte mycket mat för tillfället. Har inget att äta till tex frukost och kvällsfika. Bara fått i mej middag idag men så fort pengarna trillar in ska jag handla hem massor. Är väl lika bra att fortsätta äta, även om jag inte behöver laga trerättrers till varje måltid.

It's good to be home