tråkig

Jag är visst ointressant :p Har sett vissa bloggar som brukar ha frågestunder och det bara väller in frågor. Jag har testat det själv oxå, jag tror jag fick en eller två frågor. Haha.
Jaja, spelar inte så stor roll, jag skriver väl om det mesta ändå kanske. Eller nej, det gör jag väl kanske inte, det är mycket jag utelämnar antar jag (är bara så rädd att det ska uppfattas som pro-ana, i helvete heller), men ja, är nån nyfiken så frågar dom väl.
Men kontentan av det hela är visst att jag är jävligt ointressant haha


Lite humor bland all misär

Från expressen



Get misstänkt för väpnat rån
En get sitter häktad misstänkt för väpnat rån och att ha försökt stjäla en Mazda 323.
Geten greps av ett medborgargarde i Nigeria. De hävdar att djuret i själva verket är en förvandlad trollkarl.
- Geten är i vårt förvar. Vi måste bevisa vetenskapligt att en människa förvandlades till en get, säger polisens talesman Tunde Mohammed till Reuters.
Geten fångades in på onsdag natt någonstans i staten Kwara i västra Nigeria.
 Ett medborgargarde förföljde två män som de påstod hade begått väpnat rån. De misstänkta försökte sedan enligt deras förföljare stjäla en Mazda 323. Då kom gardet i fatt männen.
 – En av dem flydde. Den andre var just på väg att gripas då han vände ryggen till och förvandlades till den här geten, förklarade Tunde Mohammed, för lokaltidningen Vanguard medan han visade upp djuret.
Utreds av polis I delar av Nigeria är det mycket vanligt att folk tror på trolldom och häxkonster, uppger Reuters. Den magiska geten utreds nu av polisen. – Vi kan inte basera vår information på något mystiskt.
Det måste bevisas vetenskapligt att en människa förvandlades till en get, säger Tunde Mohammed till Reuters. En anonym polisman förnekar Tundes förklaringar när han talar med BBC.
 Enligt honom hålls geten bara kvar så att dess ägare kan komma och hämta dem.



intressant

Tänkte lite på en sak som briljant liten brud skrev till mej om att man inte kan diagnostisera sej själv. Må så väl vara, men kan man inte vara sjuk för det?
Om jag får en stor cancertumör i välj-själv-kroppsdel, men har extrem läkarskräck och vägrar gå å kolla upp det, har jag inte cancer då?
Är det verkligen så JÄVLA viktigt med ett ORD skrivet på en bit papper?!
Jag har int ens brytt mej om att kolla vad som står  min journal. Det kan mycket väl stå ANOREXIA NERVOSA där, jag vet att jag uppfyllde alla kriterier när jag blev inlagd, men för mej spelar det faktiskt inte så stor roll.
Det förändrar varken mitt mående eller mitt fysiska tillstånd!
VARFÖR hänger folk upp sej på ett litet ord!!!


tårar

Ångesten river i mej och jag bara gråter. Känner mej stor som ett hus. Känner mej fan större nu än när jag vägde 15 kg mer.
Jag vet inte hur länge jag klarar att hålla känslorna i schakt, innan jag gör nåt dumt.
Jag är inte självmordsbenägen, jag vill faktiskt inte dö, men jag har faktiskt en gräns oxå. Jag orkar inte sitta och skaka och gråta hela dagarna.
Jag slåss inte längre mot min jävla "sjukdom", jag låter den ta över eftersom jag helt enkelt inte har krafter till något annat.

Alla piller är slut, har inte ens en liten droppe theralen kvar. Jag har tilloch med sökt i jackfickor efter ett litet glömt piller men icke. Det finns helt enkelt inga.

Och tårarna fortsätter rinna


förresten

jag är ju rätt bra på att bara skriva massa bajs här så jag tänkte att om det är nån som har frågor, eller vill veta mer om nåt så shoot. Jag kan säkert svara på det mesta


vilket jävla liv

Jag har ångest, jag gråter, jag knaprar piller, jag svälter, jag sover antingen 2 timmar eller 15 timmar.
Jag orkar inte ta mej för något, knappt gå till affären.
Det enda som gör at jag ens går utanför dörren är för att hunden behöver gå ut och hans ka inte behöva lida för att jag mår skit. Men sanningen är att jag gärna skulle låna ut honom ett tag, tills jag kan ta bättre hand om honom.
Depressionen är ett faktum.
Jag får väl vara glad över att jag för nån vecka sen tog beslutet att kasta alla rakblad, det vette fan hur det hade slutat annars.

Fan, jag skulle fixa med massa saker. Lägga upp grejer på tradera, ringa bostaden... Orkar ingenting.
Och mitt kök ser ut som hiroshima  själv, men jag bryr mej inte. Diskhjälp tack!


crap

Dagen har bestätt av snabb träffa av Liza, sömn, gråt, ångesteskakningar, självdestruktiva impulser (dockinga handlingar), plågsamt itvingande av smoothie, lite mer tårar och div telefonsamtal-.

Sorry to say, men jag undrar om det örjar bli dags för mej att läggas in igen

She's still staring at me



mycket bloggande nu

Jag har fallit över kanten igen. Den fysiska och psykiska tröttheten tar över, jag har absolut inga krafter att ta mej på rätt spår igen.
Jag vill inte ge upp, men jag vet inte heller hur jag ska komma igen.
Jag vet att det finns folk jag kan ringa, som alltid ställer upp för mej. De kan ge mej tröst och pepp men tyvärr är det energin det sitter i. Och den extrema oviljan att gå upp i vikt.
Ledsen att behöva erkänna detta, men för tillfället kämpar jag arslet av mej för att GÅ NER i vikt. Och jag hatar det, samtidigt som det ger en känsla av trygghet och kontroll.
Jag vet inte varför jag fastnat så hårt i detta beteende när jag egentligen vet att jag vill bli frisk, vill bli fri.
Anorexi är inget liv. Iaf inget värdigt liv.
En ständigt trötthet, snurrande huvud, svaghet i hela kroppen. Sömnsvårigheter, dåligt minne, dålig balans.
Ja, man blir jävligt dum i huvudet av svält, jag talar av erfarenhet.
Men ibland känns det så jävla värt det!


dissapointment

Sakta men säkert och ibland i smabbt takt drar jag tillbaka till henhe värld. hon sätter handfängel på mej ond gags me so I can't scream.
Tears are rolloing, MEN TYILL VILKEN JÄVLA NYTTA!
Jag kan inte bara gråta bort detta, jag kan inte bara fälla några tårar så släpper hon mej, inte från ett sånt här grepp.
Hennes hand är iskall men varm och trygg på samma gång.
Hon viskar ord i mitt öra, bara menade för mej. Hon kommer med löften om en vackrare framtid.
jag VET att det är bullshit, inte fan blir framtiden vackrare. Så pass smart är jag.
Men tänk om det är NÅT jag har missat, nåt jag gjorde fel och därför blev så olycklig sist.
Maybe SHE can help me do this the right way.

Jag försöker tänka på de bra saker i mitt liv, men många pros and blivit cons.
Allt bara förändras hela tiden, en del till det bra, en del inte.
Min vikt ändras, siffrorna blir högre. Jag klarar inte alls av det på samma sätt som jag trodde jag skulle.
Mitt största stöd i nuläget har mycket att ta itu med i sitt tilltrasslade nuläge, jag kan inte kräva nån hjälp av henne.
Och resten av dom finns inte ens kvar i denna stad.
Jag vet inte längre vad jag ska ta mej till, just nu är jag för svag oh nerstämd för att ge mej in på ett krig mot maten.
Krig kommer det väl alltid vara, jag vet bara att jag säkert inte kommr att vinna.
Alltför mycket talar emot det.


Så tänk på det, alla ni som säger hur stark jag är.
Vad säger ni nu då?
Inte så jävla stark, ey?

Tänkte nästan det.
Jag har ingen dödslängtan, jag tänker inte skriva klart detta och sen gå å hänga mej från balkongen.
Nej, jag ska lägga mej i sängen och hoppas på att sömntablettengör sist.
Sen hoppas jag att den röd-ögde Anne O´rexia är jävulsk långt bort i morgon.
Men det är nästan så jag raknar med att hon står vid min sängkant.
"Morning Mary"

Det är tragiskt att säga, men jus nu känns hon som det mest trygga i mitt liv.
Jag tror på mina vänner som oxå försöker hjälpa mej, men pga miss O´rexia har jag så svårt att ta till mej av era råd.
Hon börjar först  främst  förbjuda mej att äta mat man måste tugga. Hon har dragit fram min våg igen, jag skom antligen hade slutat att inte tvångsmässigt väga mej 2 gånger om dagen.

jag älskar henne, samtidigt som orden inte räcker till för att beskriva mitt hat gentemot henne.

oj, et blev ett lång inlägg, dags att sluta nu kanske

trasig

Jag har inte längre an anorektisk kropp och det ger mej en enorm känsla av vanmakt. Av misslyckande.
Eftersom huvudet fortfarande är fullt av anorektiska tankar så känner jag att jag BORDE ha kroppen oxå.
Jag önskar det kunde vara tvärtom, en mager kropp men ett helt friskt huvud.
Speciellt när man hela tiden får kommentarer som att "du är inte sjuk, du har ju fan normalvikt, du har ingen aning om vad
anorexi är för nåt".
Jaha? Så alla sjuka tankar upphör när man kommit upp i en speciell vikt? Tänk om edt vore så enkelt.
Igår fick jag återigen impulser att spy upp det jag ätit men jag lyckades stå emot. Hoppas det fortsätter så, jag vill inte hamna i den cirkusen igen.
Har bara så fruktansvärt svårt att acceptera att jag går upp i vikt, även om det stått rätt stilla senaste veckan. Men en vikt över 40 är skräck för mej, tyvärr. Önskar att det inte vara så.
Och jag önskar jag fick tillbaka motivationen som jag hade, men just nu är jag så utmattad att jag inte ens orkar tänka på det.


header

Tack Andie för den nya headern. Alla var jättefina, lär säkert byta ut dem med jämna mellanrum!

svag

Jag har återigen bevisat att jag inte är stark. Jag föll av banan och nu vet jag inte hur jag ska lyckas komma tillbaka.
Jag har viljan men styrkan sinar.
Och jag visar på liten styrka eftersom det krävdes så lite för att jag skulle falla.
En stark människa hade bara rest sej, borstat av sej och fortsatt på samma väg.
Inte jag.
Jag har fortfarande inte rest mej fullständigt och svagheten tar över och leder mej in i mörkret.


fullt ös, medvetslös

Det händer mycket nu, känns det som. Good and bad.
Tyvärr så har det en viss negativ pverkan även, jag orkar inte alltid engegera mej i att fixa mat, jag hoppar lätt över måltider för jag är helt slut.
Men till skillnad för förut så får jag lätt dåligt samvete över det, jag vill inte slarva.
Måste dock erkänna att det är svårt att acceptera viktuppgången, att bli bekväm med "den nya kroppen". men jag kommer säkert dit.

Idag ka jag ägna mej åt lite städning, börjar se förjävligt ut här.
Nu nu ska jag fixa lite kaffe och sätta igång


feeling fine, feeling mine

Kickar uppåt, fortfarande.
Just varit å handlat hem lite mat, typ grönsaker, potatis, fisk.
Ska nog göra pasta/tonfisksallad till middag idag. Yum. Även köpt en egen konservöppnare så Liza kan få tillbaka sin. Smarta jag köper massa konserver å inser sen att jag inte ens kan öppna skiten. haha.

Idag tyckte psykotanten att jag såg mycket piggare och gladare ut, att det märktes på mej att jag gjort förändringar och mådde bättre :) Hon blev oxå glad när hon såg min matdagbok. Yay.

Nu ska jag pallra mej till finnjävlarna med lite tobak


NU!

Nu ska jag bli frisk igen. Nu ska jag få bort alla nojor, alla tankar på svält, all fixering på att gå ner i vikt.
Klart jag fattar att det inte är så enkelt, men nu är jag redo att kämpa, brutalt. Och helhjärtat.
Jag ska faktiskt inte behöva svälta mej själv. Jag ska inte behöva ha vrålångest för att jag äter, jag förtjänar att äta, som alla andra. Jag kan få kontroll över mitt liv utan svält. Det vet jag att jag kan.
Jag ska bli stark igen. Lära mej äta nyttigt, röra mer på mej och få en sundare kroppsinställning.

YES! Jag ska fan se till att klara det här nu!


bullshit

Just när man tror att man har koll på allt igen så rasar det.
Gjorde upp en plan med mitt psykolog om hur jag lättare ska kunna äta. Jag tyckte det kändes bra, hanterbart på nåt sätt.
Så kom smällen, ett vidrigt svek. En vidrig lögn.
All ilska har tait bort motivationen. Och definitivt all aptit.
Jag vill bara lägga det bakom mej nu, så jag väntar på spänning (HAH!) på en förklaring.
Ursäkter är jag inte intresserad av, det gör varken till eller från, det är avslutat nu.

Svek och lögner bara förstör


ensam igen

Efter en intensiv men ack så trevlig helg med my girls så är jag återigen själv. Ganska skönt faktiskt, även om jag tyckte om sällskapet. Men jag behöver space emellanåt oxå.
Tänkt över min livsituation lite, vad jag gör, hur jag lever och jag måste ändra på en del saker, för att jag ska kunna må bättre. Vi får se hur detta utvecklar sej.
Jag borde kunna fixa det här.

they found me

dom har visst inget bättre för sej på sin arbetstid.


fint besök

Jag får besök över helgen. Ska bli skönt at ha sällskap, kunna fokusera på det istället för alla nojor. Och hon kommer säkert vilja ha mat, som vilken normal människa som helst, då kanske jag får i mej lite mer oxå. Det är nog bra.
Annars blir det Melrose Place-maraton (åååh nostalgi), vi har tre säsonger att plöja igenom, mingel på stan och bara ällmän trevlig slacking :)
Ser verkligen fram emot det här.

god ny baksmälla

Jag överlevde gårdagen, yay. Det var inte så farligt, faktiskt.
Tills jag fck för mej att både vin och champagne var en bra ide. -usch- Det fick jag betala dyrt sen när jag satt på knä över toaletten. Gratis är gott är ingen bra sak alla gånger.

Idag ska jag sega hela dagen, sen ska jag hämta vovve



RSS 2.0